Vita fyrkantiga hus med stora fönster och platta tak, denna stil kallas för funkis och står för renheten och förnyelsen. Alla gatornas namn är döpta efter svenska konstnärer så som Roslin och Zorn.

Området heter Södra Ängby och är världens största funkis villaområde, och det är här jag vuxit upp.

  Det ligger väster om stan och det är bara att ta tunnelbanan dit. Man kan gå av vid Ängbyplan eller Islandstorget beroende på vilken del av området man ska till.

   Jag och en kompis går av vid Islandstorget. Det är kyligt och man kan höra bilarna köra förbi uppe på vägen. Himlen är grå och vinden kyler en försiktigt med sin kalla andedräkt.

 Vid utgången från Islandstorget går man vänster mot Södra Ängby skola. Vänster igen och redan då kan man skymta den första funkisvillan vid Zornvägen.

  En bit bort på Zornvägen finns det vita funkisvillor på varenda sida av gatan.

På dessa villa-tomter skulle egentligen den lägre arbetsklassen själva få bygga sina hem. Då bostadsbristen var stor i Stockholm kring sekelskiftet. Men det blev något helt annat.

   För nästan alla villor är ritade av arkitekten Edvin Engström. Husen började byggas vid 1930-talet när den funktionalistiska arkitekturen hade sitt genombrott. Ungefär 500 stycken villor byggdes.

Brandgula löv rasslar fram över vägen i små spiraler och det ser nästan ut som om de dansar. Alla trädgårdar är fulla med brandgula löv och barr. Bara några få löv sitter kvar på trädens nakna grenar.

  Inte en människa syns till, bara några få bilar som långsamt brummar förbi.

Det finns en park vid Carl Larssons väg som heter Kokosparken. Här har det lekts för glatta livet när man var liten. Man har fått nya vänner och ovänner här. När man är liten så kan man också undra varför en park heter Kokosparken. En lärare berättade en gång att den fått sitt namn från en gammal dam, som halkat i backen med en låda nybakade kokosbollar i händerna. Kokosbollarna hade hamnat överallt i parken och gått sönder. Efter det fick kokosparken sitt namn. Men det var väl såklart en skröna som ingen hört talats om innan.

Det blåser, luften är tunn och den blöta barrlukten sticker i näsan. Från parken fortsätter vi upp för en backe. Trädens sista löv rasslar över huvudet och kottar faller lite hej vilt framför fötterna.

  Förbi en korsning och så vid andra korsningen är vi framme. Vi står just nu där Martinvägen korsar Richard Berghs väg.

I ett av hörnhusen på Martinvägen 34 har Barbro Lindgren bott. Men hon flyttade då hon aldrig trivts så värst i huset. Södra Ängby är känt som Stockholms sista trädgårdsstad, för de underbart stora tomterna. Men det dög inte för Barbro. Nej hon ville hellre bo i en stuga där man hade träd över taket. Då det tog fram hennes kreativitet och konstnärliga sida mycket bättre. Ändå handlar hennes Sparvel böcker om detta hus och område.

När vi tittat klart på det går vi vidare till mitt hus. Det ligger på Martinvägen 42, några hus ifrån Barbros.

  Här har allt möjligt hänt. Man har rymt hemifrån, gömt sig i lekstugan, tagit hem vänner och bara solat på trappan.   

Ett gammalt minne jag har från när jag kanske var 9 år är när jag sitter i soffan och tittar på tv.

  Det är en vinterkväll och mamma gör i ordning middag. DR. Dog går på tv och det är väldigt roligt. Något låter utifrån fönstret men jag ignorerar det, för det låter alltid utifrån när någon går förbi och pratar. Men ljudet fortsätter efter en stund. Jag bestämmer mig för att titta ut. Det är inget ovanligt ute.

  I grannens hus lyser julstjärnan. Snön faller lätt på den fina och nyplogade gatan. Det lyser vackert om vårt plommonträds belysning. En bil har kört upp på trottoarkanten, bildörren är öppen och en man med svarta kläder, sitter snett ut mot vårt hus i sätet och vinkar åt mig. Jag vinkar tillbaka och sätter mig sedan ner framför tv:n igen.

  Efter fem minuter låter ljudet igen. Jag går och kollar och mannen vinkar återigen till mig. Jag vinkar ännu en gång och han vinkar tillbaka. Då vinkar jag så mycket att min arm nästan går av. Men efter allt vinkande, ser jag att han är i en lite annorlunda position. Det ser ut som att han ligger under bilen. Då blir jag lite rädd och går till mamma som är i köket. Jag berättar att det är en man som har vinkat till mig men inte rört sig och det ser ut som om han behöver hjälp.

  Vi går båda och tittar. Mamma blir också rädd och går för att sätta på sig sina utekläder. Hon ber mig vänta inomhus.

  Jag ser att hon pratar med mannen och allt verkar okej. Så jag fortsätter att titta på tv i ytterligare fem minuter. När jag sedan tittar ut genom fönstret igen så har några grannar kommit för att hjälpa till. Då sätter jag också på mig mina ytterkläder och går ut för att hjälpa till.

Som misstänkt ligger mannen under bilen. Han har fastnat mellan vägen och trottoaren, så det går inte att dra ut honom.

  Fyra grannar och min mamma försöker putta fram bilen för att han ska kunna komma ut, men inget händer. En granne ringer 112, och inte långt därefter kommer polisen, brandkåren och en ambulans.

  Fyra poliser tippar lätt upp bilen på sidan så att brandmännen sedan kan dra ut mannen. Mannen sätts sedan på en bår och förs till ambulansen.

En granne som var hans släkting kommer fram till min syster och säger tack. Men min syster pekar på mig och säger att det var jag som hittade honom. Så hon kommer fram till mig och säger några hjärtliga tack.

Nästa dag på kvällen ringer det på dörrklockan. Pappa går och öppnar och pratar med en man i dörren. Sedan ropar pappa på mig och min syster. Vi springer ner för trappan för att se vem det är. Det är ingen vi känner igen.

   Men så säger han tack för att vi hittat hans 90-åriga pappa och ger oss varsin 500-lapp.

Det var en av mina lyckligaste och stoltaste stunder i mitt liv. För jag hade ”räddat” (genom att hitta honom) en man från att dö i vinterkylan. Och även fast jag inte behövde någon belöning så fick jag en stor belöning.  

Det är det jag gillar med Södra Ängby. Det är lugnt och fridfullt, men när det väl händer något så är det verkligen spännande.

Det som är bra med Södra Ängby är att det har nära till nästan allt. Södra Ängby har nära till stan, shopping center, mataffär, vårdcentral, flygplatsen (som inte är allt för långt bort) och bensinstation etc. Södra Ängby har också ett eget bad som heter Ängbybadet.

   Man kan bara gå bakom husknuten och så ligger skogen där om man vill ta en uppfriskande promenad.

Det som kan var lite tråkigt med att bo i Södra Ängby är att när man slutar grundskolan så ligger nästan alla bra gymnasium inne i stan. Om man vill bo ännu närmare stan så är inte Södra Ängby det rätta valet då det ligger ungefär 25 min bort.

Det finns allt möjligt att göra i Södra och vill man leva stadsliv tillsammans med mycket natur så är det hit man ska vända sig.

De flesta som bott här som barn kommer faktiskt tillbaka som vuxna och vill bo här med sina familjer.

   Det är ett trevligt område med många trevliga människor. De flesta är måna om sin figur så om man vill sälja kakor så är det nog bättre att gå över till Blackeberg. Blackeberg ligger vid nästa station efter Islandstorget.